Eros' begravning   By: Hjalmar Bergman (1883-1931)

In "Eros' begravning" by Hjalmar Bergman, the author takes readers on a deeply introspective journey through the complexities of love, loss, and the human experience. The story follows the protagonist as he grapples with the death of his beloved Eros, exploring themes of grief, longing, and the fragility of life.

Bergman's prose is both haunting and poetic, capturing the raw emotion of the protagonist's mourning process with exquisite detail. The themes of love and desire are expertly woven throughout the narrative, offering a profound meditation on the nature of relationships and the fleeting nature of passion.

The characters are beautifully realized and deeply human, each wrestling with their own demons and desires. The dialogue is sharp and poignant, conveying the intricate dynamics of the relationships at play.

Overall, "Eros' begravning" is a poignant and thought-provoking read that will linger with readers long after they turn the final page. Bergman's evocative writing and profound insights make this a novel that resonates deeply with anyone who has experienced the complexities of love and loss.

First Page:

Fru Olga Janselius satt vid sitt halvöppna sängkammarfönster och betraktade någonting, som skulle giva upphov till åtskilliga samtal, än flera historier samt en del förvecklingar. Den unga fruns morgontoalett var ej avslutad; hon bar kamkofta och det svarta håret låg i en tämligen tjock fläta utmed ryggen. Just då denna fläta skulle upplösas, hade kammarjungfrun på sin matmors hals strax nedanför högra örat upptäckt ett litet hudutslag, en revorm. Denna åkomma orsakas enligt kammarjungfruns förmenande av en liten men energisk mask, som borrar sig in i den mänskliga huden, varvid den visar tydlig förkärlek för ung och mjäll hud. Han är mer förarglig än farlig men bör i alla fall utrotas och härtill ha de vise funnit ett utmärkt medel i grodspott. Grodan lever nämligen av mask och hennes spott, som man finner överallt på gräs och örter, är för masken ett dödligt gift. Så långt kammarjungfrun. Fru Janselius begagnade tillfället att sprida en smula upplysning. Den så kallade grodspotten har ingenting med grodor att skaffa utan är en slemmig vätska, varmed grodsputens Aphrophora spumaria larv omger sig... Continue reading book >>